Något patetisk.

Jag fick idag skjuts hem från kören av min kompis Johanna och hennes pappa. När de släppte av mig vid en busshållsplats sa pappan lite skojsamt "Det står en bil där framme som du bör akta dig för att hoppa in i. " "Jag ska försöka" skojade jag tillbaka, "men vi får se hur det går".

Sen började jag gå hemmåt. OCh jag började älta det jag sagt. "jag ska försöka, men vi får se hur det går" ??. Varför sa jag så? Och sa han verkligen att jag skulle akta mig för att hoppa in i bilen? eller hörde jag fel? Var det jag sa konstigt? Jag gick och tänkte på det ett tag. Sen övergick tankarna i; varför ältar jag det här? Varför tänker jag på vad jag sa? Jag insåg hur patetisk jag var. Tankarna övergick i hur jag skulle skriva ett blogginlägg och detta, och jag formulerade i mitt huvud en text.

Nu sitter jag här, och skriver ner den texten jag formulerade i mitt huvud. Och tänker på hur patetisk jag är.