ibland är det rätt skönt att ha ett hus. Oftast faktiskt. Eller för att vara helt ärlig, det är en nödvändighet. Utanför huset viner vinden som en tok, ja gud vad det blåser. Bara den korta vägen från mormor och morfars bil till mitt hus gjorde att jag nästan trillade, och det säger en del. Utanför fönstret ser jag gatuljusen blinka till när trädens löv blåser upp och ner framför dem. Löven surfar på vinden och jag hör skratt. Mörkret skrämmer mig för jag kan inte se vad som finns där..