Det känns som att hela huset bara skriker "välkommen hem ellinor!" när jag går in genom dörren. Det luktar hemma, och jag hör alla de välbekanta ljuden. Pappa spelar på pianot, mamma tittar på en ny serie och syrran skrålar högt i sitt rum. Jag har sedan länge tillbaks slutat störa mig på min familjs jobbiga ljud, för vi har någon sorts konstig strävan efter att låta så mycket som möjlig samtidigt. Bara att acceptera. Ljuden känns bara hemma, och jag har inte varit hemma sen tjugo i åtta i morse, så ljuden var välkomna.

Och vet ni hur mycket jag älskar min mamma? Jag älskar min mamma mest i världen. Sen kommer pappa, sen kommer min syster, och sen alla mina underbara vänner. Mamma är verkligen mamma. Hon är supersnäll, godhjärtad, och aningen förvirrad. Och hon bakar sjukt goda kakor. Jag har även nyligen insett att mamma faktiskt lyssnar, och förstår. Jag kan prata med henne om nästan allt, och det är helt underbart. Och hon älskar att hjälpa mig. Så fort det är någonting i skolan finns hon där och förhör, läser och lyssnar. Det är så bra.

Tack gud, för min mamma.
Snälla gud, ge henne ett bra liv.