Om det finns någonting som är bättre än att dricka te och promenera med sin bästis, så, hey, give me a call. Jag älskar att träffa Alice, för det är som att träffa den andra delen av mig. En del som kan hjälpa mig att fatta beslut som bara halva jag inte är kapabel att ta. Hon är allt jag inte är, och allt jag vill vara. Hon är allt jag aldrig kommer bli och allt jag aldrig strävat efter. Det är så konstigt. Jag ser upp till henne, och ibland ser jag ner på henne. Men jag älskar henne alltid lika mycket. Vi är så olika, vi gör helt olika val. Säger jag ja, säger hon oftast nej. Men jag älskar henne. Så otroligt mycket. Hon ger mig balans i mitt liv.
Alice, om det inte vore för dig.
Vad vore jag då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar