17 år, och proppmätt.
för att vara helt ärlig är det exakt samma sak som att vara 16. förutom att jag har en lite flashigare mobil nu, och en ny doft. och så har jag nog en större byxstorlek efter dagens överkonsumtion av kinamat och godis och tårta.
För några dagar sen påminnde jag mamma om att jag faktiskt inte är ett barn längre, utan snart vuxen, och kan ta hand om mig själv. Idag påminde jag henne om att jag fortfarande är ett barn och behöver henne. Vad står jag närmast nu? vuxenlivet eller barnlivet? står jag närmast ansvar eller bortförklaringar? hela 17 år.
hey i'm still me.
tack alla som grattade så gulligt, ni förgyllde min dag
29 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar