Välkommen till en inblick i en förvirrad flickas liv.
inte för att ni kommer förstå någonting.

Jag vet att ni som läser detta, en del av mina vänner alltså, alltid säger att jag är så deprimerande här på bloggen. Och, jag tror att ni har rätt. Men det gör ingenting, för detta är för min skull. För att öppna mig för andra. Jag tror att det kallas rehabilitering.

JAg brukar inte öppna mig för folk i verkligheten. Jag är feg, och kör på msn. Jag har gjort det två gånger. (that I know and care of) I verkligheten alltså. Jag tror inte att de två personerna förstår hur viktigt de tillfällena var för mig, helt ärligt så vet jag inte ens om de minns det. Men jag kommer aldrig att glömma. Det är så ironiskt. De kommer nog aldrig fatta att det är dem jag pratar om. Och idag pratar de inte ens med varandra.

Så, ny sak att berätta om.
Mamma åker in på sjukhus på onsdag. Det är så att hon har vatten i lungorna och de ska limma ihop hålrummet där vattnet hamnar. Men jag lovar, det är inte så jobbigt. Hon kommerligga inne i cirka tio dagar. Under dessa tio dagar kommer vi renovera och flytta ner mamma och pappas sovrum till nedervåningen. Och jag kommer plugga rätt mycket. Jag vet inte riktigt om jag kommer ha så mycket tid för kompisar men jag uppskattar om ni hör av er ändå.

puss