Jag kan riktigt känna hur det värker i mina fingertoppar. De har väntat så länge på detta ögonblick, de har bönat och bett. De har gjort allt små fingertoppar kan göra för att få sin vilja igenom. Äntligen får de skriva igen.
Imorse när jag gick utanför dörren och tog det första andetaget med frisk luft för dagen tyckte jag mig se en glimt av solsken. Det är mars. Därför är det vår. Så våren kommer snart. Så är det bara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar