Utan er?

Tack, vänner.
Tack för att ni står ut med mig. Trots att jag behandlar er som skit, och är ett jävla vrak. Tack för att ni försöker förstå. Tack för att ni accepterar att jag inte kan vara helt stabil.

Speciellt tack till Krille och Carro som får ta mer skit än några andra. Utan er, vad fan vore jag då?

Älskar er mer än jag älskar livet, och jag älskar er mer än jag älskar politik.

ny period - nytt liv..

.. Och bara fyra och en halv vecka kvar till jullovet. And counting.

visste du att vägen till äkta kärlek och vänskap går genom dig? det vet jag. För att kunna älska andra måste man älska sig själv - det är ett välkänt faktum i denna värld. Iallafall för de flesta.

Men hur älskar man egentligen sig själv? jag tror att folk har fattat fel här. Det handlar inte om att stå och se sig själv i spegeln och känna full perfektion. Det handlar om att se sina brister, men ändå älska sig själv. Kanske arbeta på det som är dåligt, men ändå älska sig själv för det man är.

Vägen till äkta kärlek, och vänskap, går genom dig. Du måste acceptera dig själv, och andra. Du måste se att alla är olika, och att du inte kan behandla alla på samma sätt. Varje människa kräver olika saker.

Detta är kärlekens nirvana, gott folk.

Jag har bestämt mig.
Jag vill inte ha någon kille. Jag vill bara ha mina vänner. Som jag älskar.
puss på er.

morgonförvirring

klockan är 06.30. och det tjuter som bara den.
"krig!!" skriker jag och hoppar upp ur sängen.
sen inser jag att det är min mobil som ringer för att väcka mig.

jag stänger lugnt av det och välkomnar den nya dagen.

Välkommen till en inblick i en förvirrad flickas liv.
inte för att ni kommer förstå någonting.

Jag vet att ni som läser detta, en del av mina vänner alltså, alltid säger att jag är så deprimerande här på bloggen. Och, jag tror att ni har rätt. Men det gör ingenting, för detta är för min skull. För att öppna mig för andra. Jag tror att det kallas rehabilitering.

JAg brukar inte öppna mig för folk i verkligheten. Jag är feg, och kör på msn. Jag har gjort det två gånger. (that I know and care of) I verkligheten alltså. Jag tror inte att de två personerna förstår hur viktigt de tillfällena var för mig, helt ärligt så vet jag inte ens om de minns det. Men jag kommer aldrig att glömma. Det är så ironiskt. De kommer nog aldrig fatta att det är dem jag pratar om. Och idag pratar de inte ens med varandra.

Så, ny sak att berätta om.
Mamma åker in på sjukhus på onsdag. Det är så att hon har vatten i lungorna och de ska limma ihop hålrummet där vattnet hamnar. Men jag lovar, det är inte så jobbigt. Hon kommerligga inne i cirka tio dagar. Under dessa tio dagar kommer vi renovera och flytta ner mamma och pappas sovrum till nedervåningen. Och jag kommer plugga rätt mycket. Jag vet inte riktigt om jag kommer ha så mycket tid för kompisar men jag uppskattar om ni hör av er ändå.

puss