Jag förstår inte hur jag orkar ibland. Hur jag orkar vara konfirmationsledare. Visst, jag älskar mina konfirmander, men de suger musten ur mig. De suger ur den lilla ork jag har och behåller den för sig själva. Jag älskar dem, men är det värt det?
Kommer nog aldrig sluta med det ändå. Why even bother?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar